Fantastiskt !

Sitter på bussen på väg till jobb nu.
Funderar lite på hur otroligt tacksam jag är över mitt liv. Mitt fina fantastiska liv! Alla underbara människor som gör mig lycklig, mina vackra hundar, mitt fina palats, mitt jobb och min drogfrihet. Mer än så behöver inte jag.
Förut hade inte jag ett skit. Jag trodde att jag hade allt men sanningen är den att jag jag hängde på en skör tråd som när som helst kunde brista.

För lite mer än en vecka sen berättade jag en del av min livshistoria inför en del poliser, social arbetare och några andra och då kunde jag för första gången känna hur illa mitt liv har varit. Jag har levt i en stor lögn.
När jag läste genom mina gamla dagböcker för att få lite info att dela med mig av så insåg jag att jag är riktigt trasig.
Redan som 12åring försökte jag ta mitt liv. Så ska inte en 12åring tänka eller känna. Jag är faktiskt stolt över mig själv idag, jag är stolt över att jag har lyckats kliva upp hur dåligt jag än har mått. Skrämmande att det ska behöva ta så många år att inse men när jag var aktiv så kände jag aldrig känslor. Det var inte förrän jag blev drogfri och började gå i terapi som jag såg mitt beteende och kunde göra något åt det.
Ni som hjälpte mig, jag är så tacksam över att ni lade ner hjärta och själ för att hjälpa mig.

Jag vill aldrig mer behöva använda droger, Jag tror inte att jag hade klarat av en vända till där ute i kylan.



Drogfri för min egen skull !
Tredje brickan tagen :)

















Spring rakt in i en vägg och se glad ut, det löser sig vet du :/


Varför ska jag alltid skapa svårigheter för mig själv?

Ska det vara så förbannat svårt att bara vara normal?




P-stav insatt idag :/



Nykter och drogfri för min egen skull.
Tack för mig!